Alltså alltså alltså.
Det är så fruktansvärt opepp att vara sjuk. Jag är inne på dag 13 och är lika munter som den trettonde vid bordet vid den sista måltiden.
kan nog också bero på att mina senaste måltider har bestått av 1. Budgetflingor och 2. Big Pack glass (choklad apelsin banan, vad annars?)
Scrollade igenom den här bloggen i går och inser till min förfasan och hånskrattande glädje att ALLA inlägg är skrivna när jag varit antingen sjuk eller på väg till eller från en mastodont-förkylning.
Å ena sidan innebär det här att jag kanske inte är så bitter som jag tror - jag kanske bara har varit lika sänkt som mitt immunförsvar. Å andra sidan skulle det innebära att denna litterära guldgruva inte är något mer än en soptipp och en avfallskran för alla snor-indränkta tankar jag någonsin tänkt.
Jag skulle lika gärna kunna ha en pod ihop med Alex Schulman om det ska hålla sig på den här nivån.
Parentes: Jag tycker Alex Schulman är helt okej. Han får orättvist nog vara ansiktet utåt för alla män som håller låda om sig själva och inte så mycket mer. För att han är känd. I det här fallet.
Slut på parentes.
Kan har stavat parentes fel. Orkar inte googla och har ingen autocorrect här...hm. Min lathet kommer att krossa min sista trovärdighet.
Någon som har fett mycket trovärdighet är däremot den helt makalöst skarpa bloggaren http://www.arsinoe.se/.
Skriver bra och förståeligt utan att vara överpedagogisk om feminism, maktstrukturer, relationer, rasism mm. Blir så jäkla glad att någon orkar vara seriös!
Och när vi ändå är igång och namedroppar hejvilt så stäng av valfri Två Snubbar Pratar Med Varandra-podden (med undantag av Philip och Patrik som faktiskt är roliga och relevanta och inte besatta av sig själva) och lyssna på En varg söker sin Pod, samt Lilla Drevet. Om dessa guldkorn ännu gått er förbi.
Kommer på att det här blir mer som en kom-i-håg-lista till mig själv om vad jag ska lyssna på, se etc. Med tanke på bloggens läsare...eh...tack så hemskt mycket alla ni där ute! Det är så roligt med alla kommentarer och positiva gensvar.
HAHAHAHAHAHAHAHA!
måndag 27 januari 2014
söndag 26 januari 2014
Bevismaterial
Det är bara på sin plats med lite bildbevis på hår-helvetet.
Såhär ser det ut EFTER en halvtimme i badrummet och smink och en snygg pose (för sådär snygg är jag inte i verkligheten hur gärna jag än vill tro det, men det är ok jag har en mycket vacker själ osv)
Och SÅHÄR ser den egentligen ut! En spännande mix av 90-talets dåliga etappklippning, det lilla fjälltrollet Plupp och Hockeyfrilla.
Nu vet ni vilka demoner jag fajtas med.
(Jag håller handen under näsan för att 1. Det ser lite spontant ut och 2. Jag har varit så jävla snorig i en vecka att jag fått ett sår där.)
Såhär ser det ut EFTER en halvtimme i badrummet och smink och en snygg pose (för sådär snygg är jag inte i verkligheten hur gärna jag än vill tro det, men det är ok jag har en mycket vacker själ osv)
Och SÅHÄR ser den egentligen ut! En spännande mix av 90-talets dåliga etappklippning, det lilla fjälltrollet Plupp och Hockeyfrilla.
Nu vet ni vilka demoner jag fajtas med.
(Jag håller handen under näsan för att 1. Det ser lite spontant ut och 2. Jag har varit så jävla snorig i en vecka att jag fått ett sår där.)
Bitches I'm back! Med feber!
Okej, men såhär:
Jag har liksom försökt att plugga och plugga och hitta meningen med livet och rädda min katastrof till frisyr i ett halvår nu. Därav min fruktansvärda frånvaro i bloggosfären (hatar det ordet. Hatar.)
MEN! Nu har jag överskridit antalet FB-inlägg om hur sjuk och sjukt uttråkad jag är, att jag helt enkelt inte har något annat val än att ta upp Bitterheten igen. Om jag vill behålla mina vänner.
Tänkte skippa det här med att avlägga en lägesrapport och istället panga på rödbetan:
Dagens bitterhet:
Att inse att jag fortfarande är precis lika sårbar som jag var på mellanstadiet. Om inte värre. Varenda ny situation med människor i grupp och jag bara: Panik! Hjälp! Vem ska bli min vän?! Kommer jag att få vara med? Vad händer om de inte tycker om mig?!
Resultat: Jag börjar leka trevlig. Inställsam. Märker att det inte funkar och börjar istället att tuffa mig som fan och är sådär självständig och cool och nästan så att jag har massa balla tatueringar också.
Och sen börjar den lilla 8-åringen inom mig att böla hysteriskt när de andra ska gå och fika och inte frågar om jag vill följa med.
Och jag känner mig så galet outvecklad. Det var ju nu som jag skulle ha tagit revansch på alla de där plågoandarna från bamba-kön. Det var ju nu jag skulle vara omåttligt säker på mig själv och bara skrida in på alla klassåterträffar, ackompanjerad av pyroteknik, och alla skulle applådera min triumf över acnen och osäkerheten! Fuck fuck fuck!
Finns det ett 12-stegsprogram för oss inte så himla självsäkra 24-åringar som mest bara vill vara med när alla andra ska fika?
Fuck you förresten fika-maffian! Och era chai lattes! I will survive!
Ps. Hela detta inlägg bör betraktas i ljuset av att jag har 39 graders feber.
Ds.
Jag har liksom försökt att plugga och plugga och hitta meningen med livet och rädda min katastrof till frisyr i ett halvår nu. Därav min fruktansvärda frånvaro i bloggosfären (hatar det ordet. Hatar.)
MEN! Nu har jag överskridit antalet FB-inlägg om hur sjuk och sjukt uttråkad jag är, att jag helt enkelt inte har något annat val än att ta upp Bitterheten igen. Om jag vill behålla mina vänner.
Tänkte skippa det här med att avlägga en lägesrapport och istället panga på rödbetan:
Dagens bitterhet:
Att inse att jag fortfarande är precis lika sårbar som jag var på mellanstadiet. Om inte värre. Varenda ny situation med människor i grupp och jag bara: Panik! Hjälp! Vem ska bli min vän?! Kommer jag att få vara med? Vad händer om de inte tycker om mig?!
Resultat: Jag börjar leka trevlig. Inställsam. Märker att det inte funkar och börjar istället att tuffa mig som fan och är sådär självständig och cool och nästan så att jag har massa balla tatueringar också.
Och sen börjar den lilla 8-åringen inom mig att böla hysteriskt när de andra ska gå och fika och inte frågar om jag vill följa med.
Och jag känner mig så galet outvecklad. Det var ju nu som jag skulle ha tagit revansch på alla de där plågoandarna från bamba-kön. Det var ju nu jag skulle vara omåttligt säker på mig själv och bara skrida in på alla klassåterträffar, ackompanjerad av pyroteknik, och alla skulle applådera min triumf över acnen och osäkerheten! Fuck fuck fuck!
Finns det ett 12-stegsprogram för oss inte så himla självsäkra 24-åringar som mest bara vill vara med när alla andra ska fika?
Fuck you förresten fika-maffian! Och era chai lattes! I will survive!
Ps. Hela detta inlägg bör betraktas i ljuset av att jag har 39 graders feber.
Ds.
torsdag 5 september 2013
"Man måste ju vara så jävla glad hela tiden"
Hej.
Jag har varit död/utslagen/bakslagen/omplåstrad ett litet tag dårå.
Men nu ska vi väl inte prata tråkigheter utan ha det treeevlittt!
Ajjemen. Hörde en finsk man som sa något outsägligt sant och vackert plågsamt om Sverige:
"Man måste ju vara så jävla glad hela tiden".
Ja. I ett andetag häver vi i vanlig ordning ur oss ett "Jo-det-är-lite-mycke-justnu-men-samtidigt-så-är-det-ju-roligtochutvecklandeochyadayad-jag-har-äntligen-skaffat-gymkort-make-pensionsförsäkring-såatteh-men-så-har-jag-ju-så-fy-satans-mycket-mens-men-man-ska-ju-inte-klaga-för-snart-kommer-vintern.
Så. Jag försöker hitta nåt.
Tror inte jag hittar Gud. Tror att jag i bästa fall hittar ett sätt att sluta leta efter grejer hela tiden.
För man är ju som en Stockholmare på tjack i tunnelbanan vissa dagar.
Varför håller vi på?
Trevligar oss sönder och samman? Bekräftelse-knarkar på facebook. Jag tänker på Blondinbella som inte kan snack foglossningar utan att presentera vinstsiffror för sitt Ego-bolag.
Jag tänker på de som hellre går över lik än visar lite jävla ryggrad, för ett jobb. Ett gig. Sina 15 minuter liksom.
Jag tänker på att det finns diagnoser för ALLT. Att inget är normalt utan allt ska botas och medicineras och drivas bort. Att jag inte vågar skriva här om saker jag inte känner någon skam inför, men som jag inte vill att folk ska döma mig utefter.
I morgon ska jag gå sista dagen på första veckan i skolan. Projektår.
Jag tänker anti-prestera i en vecka framöver. Lalla runt lite.
Jag har varit död/utslagen/bakslagen/omplåstrad ett litet tag dårå.
Men nu ska vi väl inte prata tråkigheter utan ha det treeevlittt!
Ajjemen. Hörde en finsk man som sa något outsägligt sant och vackert plågsamt om Sverige:
"Man måste ju vara så jävla glad hela tiden".
Ja. I ett andetag häver vi i vanlig ordning ur oss ett "Jo-det-är-lite-mycke-justnu-men-samtidigt-så-är-det-ju-roligtochutvecklandeochyadayad-jag-har-äntligen-skaffat-gymkort-make-pensionsförsäkring-såatteh-men-så-har-jag-ju-så-fy-satans-mycket-mens-men-man-ska-ju-inte-klaga-för-snart-kommer-vintern.
Så. Jag försöker hitta nåt.
Tror inte jag hittar Gud. Tror att jag i bästa fall hittar ett sätt att sluta leta efter grejer hela tiden.
För man är ju som en Stockholmare på tjack i tunnelbanan vissa dagar.
Varför håller vi på?
Trevligar oss sönder och samman? Bekräftelse-knarkar på facebook. Jag tänker på Blondinbella som inte kan snack foglossningar utan att presentera vinstsiffror för sitt Ego-bolag.
Jag tänker på de som hellre går över lik än visar lite jävla ryggrad, för ett jobb. Ett gig. Sina 15 minuter liksom.
Jag tänker på att det finns diagnoser för ALLT. Att inget är normalt utan allt ska botas och medicineras och drivas bort. Att jag inte vågar skriva här om saker jag inte känner någon skam inför, men som jag inte vill att folk ska döma mig utefter.
I morgon ska jag gå sista dagen på första veckan i skolan. Projektår.
Jag tänker anti-prestera i en vecka framöver. Lalla runt lite.
onsdag 7 augusti 2013
Röjer utan fest
Rensar hemma. Rensar och fejar och rustar upp och slänger ut. Det ser heeeelt för jävligt ut just nu. En slags skön mix av hemmafest/ Lulu Carter har kräkts / skyttegrav.
Hittar grejer och känner : Hur i hela friden hamnade den här? Varför tillverkades den, och än viktigare, varför äger jag den?!
Listan inkluderar hittills:
Hittar grejer och känner : Hur i hela friden hamnade den här? Varför tillverkades den, och än viktigare, varför äger jag den?!
Listan inkluderar hittills:
- Typ sju sjalar i det där fräscha 90-tals p"päjsläj"-mönstret.
- Ett thailändskt souvernir-parasoll i barnstorlek.
- Ett kärleksbrev i form av en pussmun. Tyvärr var det inte till mig utan till sambon. Från hans första flickvän. Placerade genast ut fejk-kärleksbrev till mig i hans strumplåda. Hittade på tre fiktiva ex i samma veva. Gustav Skarsgård inräknad.
måndag 5 augusti 2013
Apropå...
Läste att Blondinbella, som går i väntans tider, redan anställt en nanny. Hoppas att hon får jobba heltid.
lördag 27 juli 2013
Mediterar och svettas
Den här sjukan är att jämföra med ett ashram. En veckas vistelse all inclusive. Ingen öl, ingen kontakt med yttervärlden, oändliga timmar av kontemplation/sträcktittande på Tv-serier, och svettmängder värda en olympiad.
Hade föredragit att hänga med gurus som kan vända ut och in på sig själva i India land, men vafan. Inte klaga. Har fått några schyssta insikter, framprovocerade av tristessen i alla fall.
1. Jag klippte av allt håret i våras. Det var kul. Det bidrog med en gnutta wild and crazy i mitt annars så vuxna, erhm, liv. Emellertid hatar jag håret nu och det enda rationella är att klippa det ännu kortare och färga det brunt.
2. Jag orkar inte längre tjaffsa med 3. Carpe diem move on rest in peace och hakuna matata. Jag tar den där skittelefonen ni skickade.
3. Ska kolla upp manliga p-piller. Har mer östrogen i kroppen nu än när jag var höggravid. Icke hållbart. Tack för den här tiden Lord of The P-ring.
4. Vårt vardagsrum ger mig ångest. Jag har ingen aning om varför. Det är trivsamt, lite trångt och fullt fungerande. Får fetångest. Tills jag har råd med en feng shui-konsult ämnar jag att leva i karantän i köket.
Hade föredragit att hänga med gurus som kan vända ut och in på sig själva i India land, men vafan. Inte klaga. Har fått några schyssta insikter, framprovocerade av tristessen i alla fall.
1. Jag klippte av allt håret i våras. Det var kul. Det bidrog med en gnutta wild and crazy i mitt annars så vuxna, erhm, liv. Emellertid hatar jag håret nu och det enda rationella är att klippa det ännu kortare och färga det brunt.
2. Jag orkar inte längre tjaffsa med 3. Carpe diem move on rest in peace och hakuna matata. Jag tar den där skittelefonen ni skickade.
3. Ska kolla upp manliga p-piller. Har mer östrogen i kroppen nu än när jag var höggravid. Icke hållbart. Tack för den här tiden Lord of The P-ring.
4. Vårt vardagsrum ger mig ångest. Jag har ingen aning om varför. Det är trivsamt, lite trångt och fullt fungerande. Får fetångest. Tills jag har råd med en feng shui-konsult ämnar jag att leva i karantän i köket.
5. Jag min idiot till symasins-analfabet! Jag vände upp och ner på hemmet i jakten på den försvunna trådspolshållaren. I dag, en vecka av febrilt letande senare inser jag: SYMASKINEN HAR INGEN TRÅDSPOLSHÅLLARE. DEN ÄR BORTA FÖR ATT DEN ALDRIG HAR FUNNITS.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)